Första dagen i mitt nya hem.
Idag, ett år senare.
När matte reser bort reser jag också bort. Eller är det tvärtom? Hur som helst reser jag inte så långt, bara till mattes mamma. Det tar bara en liten stund med bilen. Att åka bil är inte så farligt, det finns värre saker och jag håller mig lugn. Hos mattes mamma måste jag dela rum, mat, toa och säng med en annan katt. Det går bra förutom att han äter all min mat så jag måste bli serverad när han inte ser. Där finns en rolig balkong att vara på hela tiden med ett nät att klättra upp på, det har vi inte hemma. Den andra katten vågar inte komma ut. När man är bortrest och det inte är ens egna grejer behöver man inte vara så ordentlig utan kan vara lite slarvig på toan så lite kommer utanför. Jag brukar bli borstad så jag är mjuk när jag åker hem. Det har hänt att jag hängt i gardinen och rivit ner alla kläder i garderoben. Ibland rymmer jag utanför dörren och när man väl hinner ikapp mig brukar jag bli helt vild när man lyfter upp mig. När matte kommer blir jag jätteglad och går alltid och lägger mig i min transportlåda, som står i hallen, och väntar på att vi ska åka hem. När jag kommer hem ser jag till att ordentligt ta igen förlorad tid med matte.
Om ni undrar vart jag tagit vägen så är det så här:
För en vecka sen hjälpte jag matte göra det mysigt på balkongen. Jag trivs jättebra där ute! Först var det iskallt men nu är det jättevarmt och skönt. Jag myser på min stol och kommer galopperande när matte öppnar på morgonen. Små korta stunder kommer matte ut och sitter i sin stol. Då blir jag så glad så jag måste riva ner alla onödiga prylar matte ställt upp.
Det blir mindre bloggande och mindre Ansiktsbook nu när balkongen är i ordning!